Related Paintings of unknow artist :. | Wonder 1700- digits did themselves svenskarna ago flush ganglion sedan vikingatiden wholly bercoende of German and Holland kopman | Portrait of Johann Ludwig Wilhelm Gleim (1719-1803), German poet | Classical hunting fox, Equestrian and Beautiful Horses, 04. | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 372 | Musical scene |
Related Artists:
BEYEREN, Abraham van
Dutch Baroque Era Painter, ca.1620-1690 Dutch painter. He painted seascapes as well as fruit, flower, fish, game and banquet still-lifes. He almost always signed these works with his monogram AVB, but he dated only a few. This, together with the fact that he painted diverse subjects simultaneously and his style changed little, makes it difficult to establish a chronology. He became a master in The Hague in 1640 and was related by marriage to the fish painter Pieter de Putter (before 1600-59). Van Beyeren lived in Delft from 1657 to 1661 and was again in The Hague between 1663 and 1669.
ALBOTTO Francesco
1721-1753
ulrica fredrica pasch
Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.